Monthly Archives: March 2014

Madicon – seminarium om ledarskap

Jag ingår numera i Madicon, som sysslar med att stötta och utveckla personer med chefsansvar – med andra ord ledarskapsutveckling. Vi anordnade ett seminarium om just Ledarskap i Nordic Lights konferenslokaler förra veckan, mycket intressant!

Först ut var Michael Pieschewski som pratade på temat “Att utveckla ledarskapet är för viktigt för att överlåtas åt ledarna”. Till skillnad från de flesta ledarskapsgurus, mentorer och coacher utgick han inte från lyckade eller “lyckade” exempel på sitt egna fenomenala ledarskap utan tog i stället avstamp för hur han har blivit ledd. Jag gillade det ganska uppfriskande underifrån-perspektivet för det man egentligen vill veta är ju vilka egenskaper eller metoder som gör att medarbetarna presterar bättre, inte vad som “känns bra” för ledaren.

Han inledde med följande postulat: “Att leda andra innebär att vilja förverkliga andra människors drömmar”. Medan att chefa mer utgår från att driva gruppen till resultat.

I praktiken innebär det här att en del medarbetare vill bli rika. En del medarbetare vill bli framgångsrika, andra vill helst bara gå hem till familjen, och åter andra vill utvecklas eller lära sig något. Men bara man vet om dessa drivkrafter ligger det inget oförenligt mellan dem. Att leda innebär då att ge människor en roll i ett sammanhang större än de själva. Detta sammanhang skapar genom att ha en tydlig vision. Och denna vision uttrycks enklast som en berättelse, en berättelse som inger hopp. Ett exempel:

Två personer som jobbar i ett stenbrott arbetsuppgifter, på samma arbetsplats. Jobbet är hårt, smutsigt, ibland farligt och oftast dåligt betalt. Båda får frågan: vad gör du för något. Om den ena svara “jag hugger sten” och den andra svarar “jag bygger en katedral” har båda säkert rätt i sak – men man kan tänka sig att det är stor skillnad på motivation, och även prestation.

Kvällen avslutades med diskussioner i mindre grupper, och därefter en gemensam Q&A. Det mest minnesvärda från den var en äldre herre (jag har svårt att se denna fråga komma från en dam…) som frågade ungefär så här: ” Min erfarenhet är att ledare är man, inte blir man – oavsett hur många ledarskapsutbildningar, kurser och coacher man kastar på problemet växer inte ledarkvaliteter fram. Håller ni med om det?” Till min stora glädje var det ingen, vare sig Michael, någon från Madicon eller någon av de övriga i publiken som höll med. Tvärtom var konsensus att ledarskap, liksom piano, golf, matematik, juridik, språk eller andra färdigheter mycket väl kan övas upp.

Nästa seminarium är den 24 april och titeln på det är “Accelerera din affär – gör verkstad av strategierna”. Om du är intresserad av att gå så kontakta gärna mig, eller anmäl dig direkt på Madicons hemsida.

Another day at the office…

Mitt liv är raka motsatsen till inrutat, och en av bieffekterna av det är att man ofta får frågan “vad gör du egentligen på dagarna”.  Särskilt från mamma… Jag har länge funderat på att skriva om det, och när jag berättade om gårdagens innehåll för min sambo kände jag att i stället för att fundera på det kan jag lika gärna bara skriva om fredagen den 14 mars 2014.

Just nu ligger en hel del fokus på att hitta nästa gigg, nästa uppdrag eller nästa jobb. I går fick jag “nej tack” på två jobb jag sökt. Ett nej fick jag från en rekryterare som ringde tillbaka, ett fick jag då jag äntligen efter flera försök själv fick tag på rätt person. Oavsett vilken funktion man söker finns det bra och mindre bra människor.

Jag kom ett steg vidare i en annan process, där det i stället gäller en roll som interimschef – nytt möte på fredag nästa vecka (återigen en person jag fick tag på efter att ha sökt fyra gånger på olika sätt tidigare i veckan). Jag fick oväntat återkoppling på en tredje rekryteringsprocess där den anställande chefen var mycket angelägen om att gå vidare – det här är ett jobb jag sökte i mitten av februari.

Dessutom hade jag ett lunchmöte – där ett helt nytt erbjudande kom från ingenstans. Det är verkligen inte läge att berätta om det, men det skulle innebära ett delägarskap för min del, i form av “sweat equity“. Verkligen mycket spännande, lite smickrande dessutom, och ljuvligt svårt att värdera relativt de andra processerna! Sedan tidigare har jag ett möte bokat för en interimschefsroll som Sverige-chef på ett konsultbolag, den processen låg dock helt stilla i går…

Förutom fotarbetet med sökande efter nytt uppdrag mejlade jag ett par personer i mitt nätverk för att höra om de är intresserade av nya utmaningar – en telefondiskussion tidigare i veckan med en kontakt gav vid handen att han gärna vill anställa en ny säljare, och jag har träffat på några duktiga sådana i min karriär. Förresten om du läser det här och är intresserad av att sälja IT, på ett roligt bolag ägt och drivet av personliga vänner till mig – kontakta mig så kanske jag har en öppning 😉

Totalt bockade jag av 11 ToDo:s på min dagliga lista, och jag tyckte inte att jag var särskilt produktiv – jag hann med en del Candy Crush också, samt lite Facebook och annat “improduktivt” surfande på diverse internetsajter som absolut inte har med yrket att göra, mest som godis för hjärnan.

Jag lämnade Olivia på förskolan också… 😉

Lite uppdatering

Jag jobbar ju vidare på deltid med Min förskola, och tänkte bara skriva ett kort inlägg om vad som hänt sedan sist. Vi satte ju upp en aktivitetsplan för första halvåret 2014, och den planen har nu rullat i två månader. Tyvärr blev kontakten med verkligheten inte som tänkt första månaden, främst på grund av sjukdom och VAB. Ett litet företag är känsligt för individers närvaro, frånvaro och prestation – är en nyckelperson borta märks det tydligt.

Men februari har varit mycket bättre, och från en situation där mycket gjordes men inte så mycket blev gjort är det nu mer fokus på det som är viktigt. Månaden har lett till 190 ringda samtal, och vi har nu flera kunder som kör systemet under en tidsbegränsad testperiod. Det har visat sig svårare än vi trodde att få kunder att komma till avslut – det är tydligt att man inte är van vid att köpa system. Ofta är förskolechefen osäker på om hen kan fatta beslut själv, och det finns sällan en tydligt ansvarig person  vilket gör att avslutsfasen av säljcykeln blivit mer utdragen.

Men den här högre aktivitetsnivån är absolut ett steg i rätt riktning.