Jag träffar naturligtvis (som tur är…) en massa människor, och relativt ofta nya människor jag inte träffat förut. När jag gör det på uppdrag eller för en arbetsgivare är det naturligt att dela ut ett visitkort från det företaget, men nu är det ju ofta enbart mig själv jag representerar. Och hur ska ett visitkort för mig själv se ut?
Jag brottades förvånansvärt länge med den här frågan, så pass att jag började fundera på varför. Prestationsångest? Överdriven ödmjukhet? Brist på grafisk idé? Kanske en kombination av alla tre.
Men egentligen har jag gått och ruvat på en idé ganska länge, en idé som föddes ur en konversation med Jenny Hermelin som tog fram ett ordmoln (“word cloud”) för sig själv och sin firma. Varför inte göra ett för mig själv och min yrkesprofil, och ha hela molnet som baksida på kortet, med kontaktuppgifter på framsidan? Så här blev det:
Visitkort: Baksida i form av ordmoln
Framsidan hade jag lite bekymmer med också, mest för att jag hade svårt med layouten tills jag insåg att det faktiskt är rätt få saker jag verkligen behöver få med på framsidan – jag har ju ingen besöksadress egentligen. Så jag nöjde mig till sist med följande:
Visitkort: framsida i all enkelhet
Lite kul: den första jag delade ut ett sådant kort till sa spontant “det här var snyggt, du måste anlitat någon grafiker eller designer för det här?” (Uppenbarligen är det inte för mycket ödmjukhet som styr vad jag skriver om i alla fall…!)
Jag var på ett seminarium om IP, alltså Intellectual Property och inte Internet Protocoll, som ordnades av advokatbyrån Groth & Co. Det var fokus på IP i Asien, och det var rätt intressant att höra hur företag som Husqvarna och SKF jobbar för att försvara sig mot intrång mot både patent (produkt) och varumärke. Båda har folk som jobbar heltid med just dessa frågor, Husqvarna har 9 heltidsanställda och SKF har 3 heltidsanställda bara i Kina. Dessa gör regelrätta räder – åker ut med poliser och vittjar fabriker och lagerställen – men naturligtvis är det mesta arbetet inte som det ser ut på TV, utan sökningar på internet, intervjuer med återförsäljare och genomgång av tullmanifest.
Det som jag tyckte var mest intressant var att även om kinesiska företag som väntat står för en hel del av förfalskningar och piratkopior, deklarerade båda talarna att det har hänt otroligt mycket på denna punkt på rätt kort tid. För 30 år sedan fanns det över huvud taget ingen IP-lagstiftning i Kina, nu har de förutom tull och polis två separata myndigheter som är både effektiva och bra på att samarbeta med utländska bolag. Kina är generellt mycket måna om att komma tillrätta med den här sortens problem.
Det fanns också områden där Kina kommit längre än till exempel Sverige, ja hela EU. Ett exempel är att kinesisk tull regelbundet gör stickprov, rätt talrika dessutom, på utgående gods – de öppnar alltså containrar för export och går igenom för att se om de kan hitta piratkopior eller “counterfeits”. Det görs inte alls i vår del av världen, på sin höjd gör man stickprov på inkommande gods.
Panel of international representatives of IP experts at Groth & Co
Groth imponerade också med sin panel av experter från 5 asiatiska länder (4,5 som de skämtade, Turkiet ligger ju till viss del i Europa. Men som världens 18:e största ekonomi och dessutom precis som i urminnes tider en portal mellan Europa och Asien så klart högintressant ur ett IP-perspektiv), där alla jobbar på Groth personligen. Jag fick höra lite mer om hur Kina jobbar med IP-skydd, hur Japan på 50 år har gått från att vara ett kopieringsland till ett innovationsland – de som var lite äldre berättade att på 60-talet var japanska varor ökända för att vara billiga kopior. I dag har de varumärken som Sony, Lexus, Pioneer och har nästan alla år sedan 1995 sökt flest patent i världen.
Jag fick också en intressant insikt om Indien. Indien har ett stort problem med förfalskade läkemedel, och där har lagstiftarna svårt att hålla jämna steg. Men på alla andra områden är man långt framme, så pass långt att ett företag som Boeing framhöll Indien som ett föredöme på området.
På det hela en intressant eftermiddag, ganska långt från vad jag normalt sysslar med – men jag är inblandad i en del nystartade företag som dels brottas med patentfrågor, dels naturligtvis ser Asien som en potentiell framtida marknad.
Jag skrev tidigare om Protracers äventyr på mässan i Orlando, och nu när alla landat tänkte jag sammanfatta lite av mitt intryck. Jag har stått på rätt många mässor hittills i mitt liv, och lär väl stå på många till – men sällan eller aldrig har jag sett så omedelbara resultat som på denna! Normalt har man som ambition att få ett visst antal leads, i bästa fall kvalificerade och om man är verkligt lyckosam skarpa möten med beslutsfattare bokade. Dessutom är det förstås bra att varumärket syns lite grann.
Reportage i en av världens största golftidningar, Golf Digest
Flera direkt beställningar av systemet från kunder i USA!
Dessutom flera leads, gjorde många bra demos, och fick vår amerikanska partners säljare att få upp intresset av produkten – den här sista punkten är vad man i “normala” fall kan vänta sig av en mässa, här sammanfattar jag det i slutet av en punktlista…
Att få beställningar på plats i montern har jag egentligen bara varit med om när jag värvat medlemmar till fackförbund, och då var det gratis…! Så det känns verkligen som om Protracer har något på gång med vårt erbjudande om att tracka alla slag med längd och riktning, till träningsanläggningar. Världsmarknaden för att slå bollar på driving range är över 1 miljard USD, och växande särskilt i Asien – där de flesta golfare kanske aldrig kommer ut på en traditionell golfbana utan “bara” slår bollar från en matta.
