För tio år sedan startades Protracer med Daniel Forsgren som Founder och jag som Co-Founder. Och i dag meddelar vi tillsammans med TopGolf att vi har sålt bolaget i sin helhet till ett hemligt pris!

Vi har haft kontakter med TopGolf i snart tre år, både i form av diskussioner om att de ska bli kunder till oss och olika typer av mer strategiskt samarbete; nu har vi alltså landat i en “ren” lösning där Protracer AB helt enkelt blir ett helägt dotterbolag. Alla anställda följer med i köpet och Daniel kommer så klart vara strategiskt viktig även framåt. Avsikten är att installera Protracers teknologi på alla TopGolfs anläggningar, och dessutom att bygga vidare på vår produkt (de köpte tidigare i år ett företag som tillverkar TV-spel) för att skapa en rikare och roligare upplevelse. Jag ser framför mig att man kan skjuta golfbollar på virtuella brinnande ninjor som hoppar mellan slottsmurar för att få 3x-poäng!

Så, klyscha-tajm… Det är omtumlande, det är mycket känslor som är all over the place – ja, allt det där som de säger på TV när någon har vunnit något, fått en tronarvinge eller gjort något annat som gör att det känns värt att sticka en TV-kamera och mikrofon i ansiktet på någon människa. Men jag ska försöka spalta upp det i en bakåt- och en framåtblick. Min roll i det hela skriver jag om på ett annat ställe – här följer ett lite vidare perspektiv, förstås från min horisont men ändå.

Vad hände egentligen?

Det har så klart varit en hel del saker som hänt de här tio åren – en hel del hårt arbete, en del motgångar och mindre lyckade satsningar men faktiskt mycket fler lyckade satsningar och förvånansvärt många framgångar. Samt en god portion tur, ska tilläggas. Vår styrelseordförande Erik Danielsson (nej, det är inte frontmannen i Watain… Googla igen!) har flera gånger snarast frustande utropat “det här är företaget som alltid överlevererar!!”. Och det stämmer faktiskt – vi fick vår första TV-sändning 2007, och samma år fick vi inte bara vår första betalande kund (Sky Sports, inte illa för två blyga killar i en källare i Stockholm) utan också vår första riktiga stortävling med Solheim Cup i Halmstad. Det var så klart lite tur att Solheim Cup just det året gick i Sverige – det gjorde det lite lättare för Sky att våga satsa på oss – men det var två rejäla fjädrar i hatten, både kunden och stortävlingen visade att vår produkt fungerade och att vi kunde leverera.

Redan tidigt på våren därefter fick vi våra första tävlingar i USA på PGA Tour, och vi lyckades med bedriften att få göra vår första herr-major samma år: US Masters på Augusta, 2008. Vi gjorde alla fyra herr-majors, Ryder Cup och etablerade leveranskapacitet i USA de närmaste åren och fick ganska snabbt status som “the protracer” både i TV-sändningar och bland publiken Min operativa roll blev i det närmaste överflödig då bolagen enkelt mejlade och beställde en eller en serie tävlingar till.

Men vi hade svårt att bredda oss, grundstrategin med att använda framgången i golf som en plattform för att ta oss in på andra sporter funkade inte riktigt. Det var kul att få hänga med Mythbusters-killarna på World Championship Pumpkin Chunkin (se några klipp här…) och vi fick varje år göra en (1) baseboll-grej (Homerun Derby) men mer blev det inte. Men vi började snabbt tjäna pengar och visade vinst 2010, och efter det ursprungliga kapitalet tillsammans med ett lån från Almi Invest har vi aldrig varit i behov av nytt kapital. Det såg ut som om Protracer skulle bli ett trevligt litet vinstgivande bolag med hög relativ marginal  – produkten mognade och behövde mindre utveckling, men intäkterna ökade i takt med att en väldigt hög andel av de direktsända golftävlingarna använde oss som standard – men begränsad möjlighet att bli en riktig kassako.

Det som ändrade spelplanen var – återigen, ska man säga – Daniels snilleblixt att gå från en kamera bakom en högprofilerad professionell golfare till att använda två kameror för att täcka upp alla vanliga hackare på en driving range. Från en begränsad marknad om kanske 50-100 tävlingar (med visserligen hög intäkt från varje tävling) fick vi därmed en potentiell marknad med tiotusentals kunder. Och TopGolf representerade ett synnerligen intressant, helt nytt delsegment av den marknaden nämligen Golf Entertainment. Vi lanserade Protracer Range 2013.

Och vi överlevererade igen… Redan samma år fick vi de första kunderna, bland annat World of Golf i New Malden utanför London. Normalt med ett nystartat företag är den första eller de första kunderna små okända företag som vågar ta en hög risk – men Protracer fick alltså som sin första TV-kund Sky Sports och som första Range-kund en riktigt lyxig state-of-the-art driving range utanför London. En anläggning ljusår från vad man kan se på en vanlig svensk golfklubb. Vid det här laget lade vi nästan hela utvecklingskostnaden på Range-produkten. Personalstyrkan växte till 10 personer, och vi lyckades rekrytera Jonas Runnquist som på heltid jobbade med försäljning och marknadsföring. Jonas har både varit tävlingsproffs i golf och entrepenör med två startups bakom sig.

Trots den expanderande kostnadsbasen (duktiga utvecklare kostar pengar) och utvecklingen av en helt ny produkt fortsatte vi tjäna pengar då vi varje år gjorde mer TV än året innan. Men den stora värdeökningen kom när flera spelare – TopGolf och FlyingTee bland andra – aggressivt bestämde sig för att dominera den nya marknaden Golf Entertainment, och såg Protracers teknologi som en kritisk komponent för att kunna erbjuda en riktigt cool upplevelse för sina kunder. Med kommunikationen att Protracer blev hovleverantör till FlyingTee blev det ordentlig fart på TopGolf, som såg sin marknadsledande position hotad och insåg att det var stor risk att någon fick ensamrätt på vår teknologi. Ständigt denna diskussion om exklusivitet.

Bolaget var inte längre “bara” en teknikleverantör, utan en strategiskt viktig bricka i racet att bli världsledande på en snabbt framväxande global marknad – Asien och USA leder. Och därmed kunde vi motivera en värdering långt högre än vår relativt modesta storlek kanske annars skulle föranlett.

Vad händer nu – egentligen?

Som alla bolag värderar TopGolf kontanter högt, och hade nog helst köpt oss enbart för egna aktier – de är själva värderade till över 2 miljarder dollar. Vi hade lite olika åsikt om det här i styrelsen, och vi hade garanterat kunna få en ännu högre värdering på vårt bolag om vi inte insisterat på en hög andel kontanter up-front. Men i slutändan har jag fått tillräckligt mycket pengar för att kunna säga upp mig från mitt jobb på CGI, och är dessutom aktieägare i TopGolf där en uttalad strategi är att börsnotera bolaget de närmaste åren. I och med det har jag inga uppdrag kvar för bolaget, och jag letar nu efter andra saker att göra. Det hoppas jag blogga mer om efter sommaren!